Suck
Känns som att jag har blivit bortglömd. Känns som att jag måste konkurera med nytt folk. Känns inte som att jag är ett lika självklart val nåmer. Och det är inte första gången jag känner såhär...
:(
Jag hatar sjukvården här i sverige, att man ska behöva ringa hela kommunen och ändå inte få någon hjälp? Helt jälva otroligt, och sen att dom skrämmer upp mig med olika sjukdommar och inte kan kolla vad som är fel gör ju inte saken bättre. Nu ska jag alltså gå hela helgen och tro att jag har den ena efter den andra sjukdomen och jag kanske inte ens får tid på måndag? Vad fan är det här, jävla skit. Jag är både arg, förvirrad och tror att jag är hypokondriker :(
:)
Imorgon drar jag och en till iväg på äventyr, vi ska och göra ett tävlingprogram till ett lag i östersund. Jag tycker det är svinstort, dom flesta lag hyr in amerikaner eller liknande, med dom valde att fråga mig och en till. Det känns så jävla kul och skitspännande! Har suttit och klurat på deras program nu ett tag och det börjar se riktigt bra ut, bara dom nu sätter allt. Men jag får väl plåga dom tills dom klarar det, haha
Just nu saknar jag cheerleadig så fruktansvärt mycket, hela mitt liv kretsade runt cheer förut. Det var det jag brann för, det jag kämpade för att bli bättre i hela tiden. Älskade att ställa mig på tävlingmattan två gånger per år och bara visa upp allt jag tränat så hårt för i flera terminer. Kan tilloch med sakna att få gå ut på basketmatcherna och göra stunts som fick publiken att dra efter andan. Älskade att stå i centum men ändå vara så annonym. Det var någonting som jag faktiskt var bra på. Men allt slutade så tvärt, nu lever jag inte som cheerleader som jag en gång gjorde. Nu är jag bara vanlig, kan lätt känna mig lite tråkig och obetydlig...
Just nu saknar jag cheerleadig så fruktansvärt mycket, hela mitt liv kretsade runt cheer förut. Det var det jag brann för, det jag kämpade för att bli bättre i hela tiden. Älskade att ställa mig på tävlingmattan två gånger per år och bara visa upp allt jag tränat så hårt för i flera terminer. Kan tilloch med sakna att få gå ut på basketmatcherna och göra stunts som fick publiken att dra efter andan. Älskade att stå i centum men ändå vara så annonym. Det var någonting som jag faktiskt var bra på. Men allt slutade så tvärt, nu lever jag inte som cheerleader som jag en gång gjorde. Nu är jag bara vanlig, kan lätt känna mig lite tråkig och obetydlig...
Jävla Luleå!!!
Igår var jag på så dåligt humör att det inte var sant, vikariesamordningen blåste mig och jag fick inte åka med bussen för att det saknades två kronor på mitt busskort, skämtade kärringen, TVÅ jävla kronor?! Så jag fick gå hem i kylan i för tunn jacka och ingen mössa, inga handskar ingenting... Så nu har jag blivit dunderförkyld och legat i sängen hela dagen. Dra åt helvete jävla LLT och allt annat som har med den här kommunen att göra!!!
Ingen mat har jag hemma heller, inga pengar och snart inget jobb. Livet är underbart... Fan så less jag är!
Ingen mat har jag hemma heller, inga pengar och snart inget jobb. Livet är underbart... Fan så less jag är!