Fullproppad dag

Idag har jag hunnit mycket, eller jag kommer hinna mycket. Jag har varit hos läkaren, varit och tränat och sen ska jag tvätta, städa, fara förbi jobbet och hämta en grej och sen ska jag försöka hitta någon att gå på stan med. Har inte varit på stan och handlat nått på hur länge som helst, känner mig duktig och sugen på att slösa lite pengar, hehe

Men nu ska jag lägga mig och vila en stund och se repriser på tv, har sovit dåligt i flera veckor. Förstår inte varför jag inte kan sova?

basket ?

Ska snart iväg på basket med mamma, har fått låna vip-korten från pappas jobb så vi ska gå dit först och äta. Brukar ha hyfsat god mat så vi får se vad dom bjuder på idag. Hoppas på någonting riktigt smaskigt, bröden brukar smaka bra iallafall. Och innan basketen ska vi och hämta ut en kavaj som jag har beställt, hoppas jag kan ha den och att jag passar i den. Kanske ser ut som en kärring, med det hoppas jag ju inte på.

Sitter och funderar på vad fan jag ska ha på mig? Alltid samma problem med kläder.. Kanske ska gå in dom nya skorna jag har köpt så jag kan ha dom nästa gång det blir att gå ut. Men vad händer i påsk, fan det är ju ingen som vet?


Gah!

Jag blir tokig, jag har jobbat hela dagen, lagat mat och slappat framför tv:n och klockan är inte mer än 17.30. Vad ska jag nu hitta på? Har inte lust med någonting, har inte ett jävla öre så jag tar mig absolut ingenstans om jag inte går, och jag har varit på en låååångpromenad på jobbet så jag är inte sugen på att gå nå mer. Faan, vet vad jag ska göra klockan nio, men det är ju över tre timmar dit. Suck...

Jag hatar att vara såhär rastlös, det är då alla tankar hoppar på en. Vad gjorde jag för fel? Vad är det för fel på mig? Hur lyckas jag alltid ställa till det? När ska det kännas bättre? Kommer det kännas bättre? Och sen när man får en stämel på sig så känns inte livet så mycket roligare. Spelar ju ingen roll vad jag säger, det kommer bli samma visa som förra gången, folk snöar in sig på så korkade saker ibland...

Ska nog gå och baka matbröd, det tar ju tid om man ska jäsa det och allt?

Ruta ett...

Jag är så less, nu ger jag upp. Varför jaga någonting jag aldrig kommer få? Ska sluta tro så gott om människor, sluta så blint lita på att alla vill en väl. Nu är jag tillbaka på ruta ett, det gick så bra där ett tag men nu har jag fallit tillbaka. Få se hur länge det tar den här gången innan det känns bättre. Nu ska jag börja om från början och jag ska göra saker för mig själv, försöka att inte bli som jag var förut. Är bara så svårt när allt känns så meningslöst...

...

önskar att jag kunde stoppa känslorna i ord...


Man börjar ju fundera...

Undrar hur endel tänker, det har gått så lång tid. Vad var det som förväntades av mig? Självklart så ifrågasätter jag, en sak jag har fått erfara är att inte blint lita på folk. Man blir så jävla sårad hela tiden, och vissa gånger gör det så jävla ont. Så jag är inte konstig som ifrågasätter, jag har blivit uppfostrad att fråga när jag tycker någonting är konsigt. Gör inte alla människor det? Ifrågasätter saker som dom tycker låter fel? Det är inte jag som gör det omöjligt att prata, det handlar om hur man ställer in sig till det. Och vill man se det som omöjligt så blir det så också. Allt handlar om vilja, eller vad vet jag. Jag lever väl kanske i en "fantasivärld"


Vilken chock!

Tittade precis in på bloggen och ser att jag hade fått 7 kommentarer på mitt förra inlägg, människor som är helt okända för mig skriver gulliga ord till mig gör mig ändå ganska rörd. Det finns mycket bra här i världen även fast det ibland bara känns som skit. Blev faktiskt lite gladare av det, tack :)


det gör ont

Det gör ont, sista gången jag låter någon komma nära. Går ju inte att lita på någon, man blir bara sviken i slutändan. Vilka sår det har rivit upp, helt otroligt. Det som känns bra är väl att jag vet att JAG inte gjorde några fel, ifrågasätt är inte att anklaga någon för att ljuga. Men nu vet jag ju iallafall vars du står, nu börjar en ny karusell att snurra...


suck

Idag har varit en jobbig dag, finns inte så mycket att säga. Känner mig ganska värdelös och oviktig. Men det är väl mitt eget fel? Men nu vet jag ju att du inte vill kämpa iallafall, känns bara så jobbigt att bli "lämnad" igen... Hoppas jag kan sova inatt, hade verkligen behövt det...

Var förbi och grattade en kompis som fyllde år nyss. Nästan hela hänget var där så jag kände mig nästan tvungen att åka dit, fast jag egentligen inte orkade. Igår var vi och firade Mari som fyllde 21, gammal hon är. Och snart är det min tur, fan va åren springer iväg ju äldre man blir. Helt sjukt. Nu blir det sängen, och förhoppningsvis en skotertur imorgon

Bitter syn på livet?

Sitter uppe ännu en sen kväll, förstår inte varför jag alltid har så svårt att somna. Säkert dessa jävla tankar som stör mig, jag vill trolla bort dom. Hade velat leva i min bubbla där ingenting hade påverkat mig, där jag hade gått runt lycklig och blåst blåsbubblor, klappat kattungar och solen sken varje dag. Men den bubblan sprack för länge sen, nu är jag fast i livet och försöker härda ut det. Har funderat vad livet går ut på, plugga, skaffa barn, jobba och sen dö. Gud så lockande det lät. Vars är den där kärleken som man bara ser på tv, där man älskar varandra så mycket att man inte kan leva utan den andra. När ens man har varit borta ett tag och man verkligen måste kasta sig om halsen för att man saknat han så mycket, att det gör ont i själen när han inte är i närheten. Sån kärlek finns nog inte, eller den kanske finns men jag kommer inte få uppleva den. Haha, bitter-sandra har talat igen...

Konstigt nog så är det många som tycker att jag är rolig när jag delar med mig av min bittra livssyn. Det är ju bra att jag kan få någon glad för en liten stund genom att vara lite bitter. Har hört att jag är lik magnus bettner, då måste jag ju vara jävligt rolig. För han är fan en kul person, bitter på livet så det bara smäller om det :) Haha, men nu blir det duscha och sova, jobbar ju ändå kväll imorgon...


Varför kan man inte vara glad?

Japp det var sant! Fy fan så jävla sjukt, kan knappt fatta att det är sant. Ibland har man då tur i livet, även om det inte är ofta. Ojoj, kanske får vänta nått år med det är det verkligen värt! Ser redan framför mig hur bra det kommer bli, precis som jag vill ha det. Det är som att en dröm går i uppfyllelse

Ändå kan jag inte vara helt glad eftersom att det finns saker som stör mig. Jag ska egentligen hoppa runt av lycka, men jag klarar inte av det. Om en viss person bara hade fattat problemet så hade det inte varit såhär. Jag är så less på att det alltid är jag som gör fel. Hur fan kunde jag göra fel? Jag har inte ens sagt vad jag tycker än, bara sagt lite lätt vad jag känner och ändå är jag en barnslig idiot. Misstolkar allt och bara gör om det folk säger. Vad är det för fel på mig som aldrig kan tolka saker rätt? Tror inte det är mig det är fel på egentligen, det är fel på dom människor som bara tänker på sig själv och inte fattar hur mycket dom ställer till med genom att vara så egoistisk. Vill jag säga att jag tycker du är en idiot så ska du tacka och ta emot att jag ens väljer att tilltala dig, DU ska kämpa för att få det att funka, det är inte mitt jobb. Men det är väl inte viktigt att ha med mig att göra, men vill man bara tänka på sig själv så vill man. Jag har rätt att tycka vad jag vill, och det blir inte bättre av att du bara tycker synd om dig själv för att jag skäller på dig..

är det sant?

Om det är sant så är det helt sjukt, fy fan. Blir både glad och lite rädd på en gång, ska inte hoppas på för mycket nu. Men det låter ju som att det kommer bli sant. Fan ibland är ju livet bra. Vi ska prata om det mer i veckan och se vad som kommer hända, kanske måste vänta ett år eller två. Men det kan det lätt vara värt. Bara jag får låna lite pengar så kommer det ju bli underbart!

Sjuk :(

Idag är ingen rolig dag, känner mig sjuk och hängig. Ingen lust med någonting, ska städa i köket och sovrummet och sen ska jag nog bara dö framför tv:n. Igår var jag på DM, vilket fick mig att må psykiskt dåligt. Jag vill verkligen börja igen, fan det var ju det enda jag gjorde i flera år och nu gör jag ingenting. Älskar verkligen cheerleading, det är så otroligt kul och det är nog det enda jag någonsin varit bra i. Varför slutade jag? Fick precis ett erbjudande om att gå en till utbildning inom cheer. Fan så kul det hade varit att få allt jag kan på papper. Lite jobbigt att gå på dom utbildningarna när man redan kan det mesta. Jag vet inte hur många gånger jag gått på utbildningar där man lärt sig att passa på gymnastik, minst sex stycken. Och sen har jag varit tränare i i säkert fem år, så passa och lära ut gymnastik kan jag nog. Men jag tycker inte om att göra proven, och det är inte så kul att resa själv. Men det går säkert bra, bara tråkigt att vara själv. Ska fundera på saken, men just nu känns det som att jag kommer åka :)

RSS 2.0