.

Åh, jag vet inte ens vad jag ska säga. Finns det något att säga? Hade bara velat ha tur någon gång med någonting, men som det brukar gå för mig så skiter det sig. Det gör det ju alltid. Tyckte bara det var så trevligt, inte någonting jag kännt förut och nu kändes det trevligt. Konstigt, är det så det ska kännas? Så pass trevligt att man önskar att det hände igen? Gissar på det, men som sagt... Det brukar skita sig för mig. Men jag vet helt ärligt hur jag ska göra för att det inte ska gå fel. Eller ibland blir det ju inte som man har tänkt, det fattar ju jag också. Men det hade ju varit trevligt...

Nu ska jag väl försöka tänka på någonting roligare. Typ att jag åker till LONDON på lördag!! Helt jävla underbart, älskar den staden och nu ska jag få åka med min bästaste vänn i heeeeela världen <3 Jag vet inte riktigt vad vi ska göra annat än att shoppa på Primark och se på dinosarier. Det är väl det som är bestämmt, sjukt av mig att inte planerat allt som jag brukar göra. Värsta kontrollfreaket när det kommer till resor. Men inte den här gången, känns som att det löser sig. Jag har ju alltid Mari om det skulle hända något. Tror Mari ville gå på vaxmusseumet, men jag är inte så säker? Själv har jag ju varit där 2 gånger så det är väl inte så speciellt längre, men vill Mari dit så går jag ju absolut. Det är väl ändå självklart att Mari ska få fota sig med Hulken och Obama :)

Jag förstår inte hur alla kan ha sån tur och vara lyckliga hela tiden. Alla har någon som tycker om dom och har dom itne det så har dom inget problem att skaffa nån. Själv är jag tydligen helt misslyckad och ingen tycker om mig. Börjar bli jobbigt när alla runt om kring mig heeeela tiden har haft så kul och haft såååå mysigt och blablabla. Det värsta är när folk ska envisas om att jag också kommer hitta någon och att det är inte är fel på mig och blablabla. Det är ju bara skitsnack, det är fan väldigt få människor som tycker om mig och som orkar ha med mig att göra. Jag är leds, ensam och tror aldtig det kommer bli någon skillnad, kommer aldrig vara viktigast...

Jag har börjat förstå varför jag är såhär, jag kan inte lita på någon. Det finns inte en människa som jag kan lita på till hundra procent, och om jag väl försöker göra det så blir jag alltid sviken. Det slår aldrig fel. Det sorgligaste är nog att en viss person försökt tuta i mig att jag var viktig, att personen ville lära känna mig mer och att personen var glad att vi äntligen fått kontakt. Men det är ju bara skitsnack, personen kan ju fan inte önska god jul när jag har gjort det, inte höra av sig, inte kämpa, ingenting. Nu ger jag fan upp, du hade din jävla chans och du valde att inte ta den. Tog du kontakt med mig bara för att såra mig? Grattis, du har även fått mig att tappa tron på mänskligheten. Det måste ju vara sant, People always leave