måndag...
Fick inget jobb idag så jag har bara legat och degat i sängen. Det är hur jävla fint väder som helst ute, men jag känner inte för att gå ut. Orkar inte ens dra upp persiennerna. Behöver städa också, ser ut som en jävla svinstia här. Och det är stock i avloppet i köket, IGEN!! Måste försöka fixa det, annars måste jag ringa lulebo så dom kommer och fixar det. Men så jävla okopetenta som dom är så händer väl för fan ingenting... Är typ den sämsta dagen jag har haft på länge. Vill bara ligga i sängen hela dagen och inte prata med någon. Vet att det inte blir bättre för det, men livet känns bara så sjukt meningslöst idag...
:(
fredag
Tick Tack...
Suttit och tittat på biler idag från när jag höll på med cheerleading. Jag saknar det något så fruktansvärt, det var en del av den jag var. Saknar att ta på mina cheershorts och bygga. Tänk att få kasta en basket med min gamla byggrupp, eller göra nå svår bygg sekvens. Gah, få ställa sig på tävlingsmattan och kämpa som aldrig förr och sen göra det klassiska att kräkas när all nervositet släpper. Saknar till och med att träna på hopp (!), det värsta jag visse var nog hopp bara för att jag inte var bra på det. Fattade nog aldig riktigt hur jag skulle göra :) Sen saknar jag att ha ett tävlingslag. Få lära ut allt jag kan, och vara så stolt så man kan spricka när dom står på tävlingmattan. Åh, saknar det. Hade dom haft nått b-lag för gamlingar som mig som bara tränade för skoj skull skulle jag ha börjat för länge sen. Tänk att få träna och göra något som man tycker om. Eller tycker om är nog en underdrift, jag älskar cheerleading. Tycker det är dax att Carin startar upp ett lag som jag kan vara med i, det börjar bli jobbigt att inte cheera nå mer...
:(
Lördag
Ikväll ska jag vara med Mari, gissar att det blir utgång oom hon inte har ändrat sig. Lovade ju att vi kunde gå ut idag när jag inte ville gå ut igår. Fast jag har inga pengar, sju kronor på kontot. Gud så rik jag är, haha. Men det löser sig, har ju hur mycket sprit som helst kvar sen London ;)
Kaffehög!
Hmm
Det är så sjukt, har inte varit med om det tidigare så jag vet inte hur jag ska betee mig. Komplisterade grejer det där med känslor. Hur vet man vad den andra känner, jag vill ju inte tro förmycket eller misstolka någonting. Hur fan ska man göra för att det ska bli rätt. Kanske inte tänka alls, det är det jag försöker göra just nu. Jag tänker inte alls, så får jag väl se vad som händer. Har bara så svårt att lita på folk och tro att nån faktiskt kan gilla mig, försöker att inte tänka på det som hänt men det är svårt..
Påtal om det också, varför höra av sig? När ska detta få en riktig början eller ett slut? Jag svarade så ärligt jag kunde och jag kunde inte få ett jälva svar?! Inte konstigt att jag blir arg och otrevlig, ni drar igång diskutioner och sen bara lämnar det. Vad fan är problemet. Ska jag börja hata en viss person för att det ska duga att prata med mig? Eller vad är det ni vill ha från mig? För en normal kontakt får ju inte jag en känsla av... Kan ni inte bara för en gångs skull bestämma hur ni vill ha det så jag kan gå vidare med mitt liv. En person har jag ju redan märkt inte vill ha kontakt med tanke på att personen inte hör av sig överhuvutaget. Men den andra personen tar kontakt och sen bara blir tyst om och om igen. Bestämmer er, för jag börjar bli knäpp!!!
LONDON <3
Nar vi vi skulle ut och festa forsta kvallen sa gar vi helt vilse, men som tur var hittade vi nagra som drack sa vi sprang efter dom och mycket riktigt sa kom vi ratt. Fabric som vi var pa ar helt sick, fy fan sa stort och fullt med folk! Det sjukaste var nar en kille kommer stannar mig och sager:
Killen: "sorry, did you squeez my balls?"
Jag: "No i dident!"
Killen :Oh, sorry..."
Hahaha, fatta sa sjukt att nagon maste ha klamt han pa bollarna! Nu ska jag och Mari ivag till China Town och ata lite kinamat, mums. Sens ka vi och se pa BigBen :)
Finns sa mycket kul och sjukt jag vill skriva men jag hinner inte nu, det har hant sa javla mycket. Roligaste resan nagonsin! Snart maste vi aka tillbaka, London ar helt UNDERBART! <3
ojoj
Åh, vad jag önskar ett en viss person skulle höra av sig. Jag brukar inte vara såhär. Har som inte orkar lägga ner energi förut på folk, ingen har kännts vettig nog. Men som sagt var, tur är inget som förföljer mig. Så jag får väl helt enkelt se vad som händer. Fast jag hade som velat veta vad som händer, det är så dubbeltydligt. Gah, vad fan tänker jag ens på det här? Jag som alltid tycker att killar är svin, utnyttjande grisar. Så varför skulle det vara annolunda den här gången? Önskar bara att kanske en frisk person som är under 30 kunde visa intresse för en gångs skull. Aja, ska försöka sluta tänka på det nu. Mari har ju gjort upp en plan på hur jag ska bli mer intressant. Shit, det kommer ju aldrig att fungera. Kanske funkar för Mari, men jag är inte i samma klass som henne...
Snart så...
Åh, jag vet inte ens vad jag ska säga. Finns det något att säga? Hade bara velat ha tur någon gång med någonting, men som det brukar gå för mig så skiter det sig. Det gör det ju alltid. Tyckte bara det var så trevligt, inte någonting jag kännt förut och nu kändes det trevligt. Konstigt, är det så det ska kännas? Så pass trevligt att man önskar att det hände igen? Gissar på det, men som sagt... Det brukar skita sig för mig. Men jag vet helt ärligt hur jag ska göra för att det inte ska gå fel. Eller ibland blir det ju inte som man har tänkt, det fattar ju jag också. Men det hade ju varit trevligt...
Nu ska jag väl försöka tänka på någonting roligare. Typ att jag åker till LONDON på lördag!! Helt jävla underbart, älskar den staden och nu ska jag få åka med min bästaste vänn i heeeeela världen <3 Jag vet inte riktigt vad vi ska göra annat än att shoppa på Primark och se på dinosarier. Det är väl det som är bestämmt, sjukt av mig att inte planerat allt som jag brukar göra. Värsta kontrollfreaket när det kommer till resor. Men inte den här gången, känns som att det löser sig. Jag har ju alltid Mari om det skulle hända något. Tror Mari ville gå på vaxmusseumet, men jag är inte så säker? Själv har jag ju varit där 2 gånger så det är väl inte så speciellt längre, men vill Mari dit så går jag ju absolut. Det är väl ändå självklart att Mari ska få fota sig med Hulken och Obama :)
People always leave...
Jag förstår inte hur alla kan ha sån tur och vara lyckliga hela tiden. Alla har någon som tycker om dom och har dom itne det så har dom inget problem att skaffa nån. Själv är jag tydligen helt misslyckad och ingen tycker om mig. Börjar bli jobbigt när alla runt om kring mig heeeela tiden har haft så kul och haft såååå mysigt och blablabla. Det värsta är när folk ska envisas om att jag också kommer hitta någon och att det är inte är fel på mig och blablabla. Det är ju bara skitsnack, det är fan väldigt få människor som tycker om mig och som orkar ha med mig att göra. Jag är leds, ensam och tror aldtig det kommer bli någon skillnad, kommer aldrig vara viktigast...
Jag har börjat förstå varför jag är såhär, jag kan inte lita på någon. Det finns inte en människa som jag kan lita på till hundra procent, och om jag väl försöker göra det så blir jag alltid sviken. Det slår aldrig fel. Det sorgligaste är nog att en viss person försökt tuta i mig att jag var viktig, att personen ville lära känna mig mer och att personen var glad att vi äntligen fått kontakt. Men det är ju bara skitsnack, personen kan ju fan inte önska god jul när jag har gjort det, inte höra av sig, inte kämpa, ingenting. Nu ger jag fan upp, du hade din jävla chans och du valde att inte ta den. Tog du kontakt med mig bara för att såra mig? Grattis, du har även fått mig att tappa tron på mänskligheten. Det måste ju vara sant, People always leave
...
Är det sant som jag hört? People always leave
Suck
:(
:)
Just nu saknar jag cheerleadig så fruktansvärt mycket, hela mitt liv kretsade runt cheer förut. Det var det jag brann för, det jag kämpade för att bli bättre i hela tiden. Älskade att ställa mig på tävlingmattan två gånger per år och bara visa upp allt jag tränat så hårt för i flera terminer. Kan tilloch med sakna att få gå ut på basketmatcherna och göra stunts som fick publiken att dra efter andan. Älskade att stå i centum men ändå vara så annonym. Det var någonting som jag faktiskt var bra på. Men allt slutade så tvärt, nu lever jag inte som cheerleader som jag en gång gjorde. Nu är jag bara vanlig, kan lätt känna mig lite tråkig och obetydlig...
Jävla Luleå!!!
Ingen mat har jag hemma heller, inga pengar och snart inget jobb. Livet är underbart... Fan så less jag är!
basket
...
Fattig :(
Åh, vad allt är tråkigt. Jag är svinfattig just nu, och skylldig mari en massa pengar. Tycker inte om att låna, men det har blivit en massa lånande mellan varandra så det har bara varit tjorvigt att veta hur mycket jag ska ge henne. Men nu har jag koll på det, så hon ska få det så snabbt som möjligt. Hade ju varit en fördel om hon kunde sitt kontonummer...
Var och klämde löja igår, så nu har jag ont i nacken. Ingen drömjobb precis, men det är alltid kul med extra pengar, och jobba med lillebror är ju inte helt fel. Både han och jag är ju smått dum i huvudet så man får ju skratta en hel del :) Men jag vet inte om det är värt i slutändan att gå som en gam med konstant huvudvärk i flera dagar. Men som sagt är jag fattig och gör nog nästan vad som helst för lite extra pengar, men bara nästan.
Nu ska jag gå ut med hunden på en promenad, vädert ser då ganska skönt ut om man tittat ut. Men det är garnterat kallt, det har ju trots allt snöat i mitten av ocktober...
