.

Varför kan man inte somna när man måste? Tankar är nog svaret, dom äter upp en inifrån ibland. Går inte att sluta tänka, dom kommer ofrivilligt. Bara det inte är nu alla undanstoppade känslor kommer tillbaka, jag har lagt undan dom för att jag inte orkar ta hand om dom just nu. Jag vet inget annat sätt att ta bort dom, så bara försöka förtränga dom brukar fungera. Tills dom kommer tillbaka utan att man ens är beredd på det, hatar när det blir så. Det är som att stapla en hög med kläder, tillslut brukar det ju välta om man inte har tur. Men hur ofta har jag tur? Väldigt sälla om jag får tycka det själv. Vissa saker som att ha ett jobb och ha fina vänner brukar ju gå bra. Men det finns saker runtomkring som gör att livet känns åt helvete. Utåt sett ser jag nog väldigt lycklig ut, men det är ju inte alltid hela sanningen. Jag har tur som har så fina vänner som jag har, finns en människa som jag litar mer på än vad jag litar på mig själv. Mari är min ängel, hon får mig alltid på någon sätt att må bra. Vet inte vad hon gör, men alltid när jag pratar med henne får hon mig att känna mig så lugn och hon får mig att sluta tänka. Det om något måste väl vara riktig vänskap? Vad fan skulle det annars vara. Jag skulle gissa att du läser det här, och jag hoppas då att du förstår hur mycket du betyder för mig<3