.

Var ute och gick nyss igen, behövde rensa skallen. Blev inte så rensat, men jag hittade min cykel! Gjorde mig glad, ska be mamma komma med bilen och hjälpa mig att ta hem den så jag kan klippa låset och köpa ett bättre lås. Min älskade ragnar!

Fick hem ett jälva brev för någon dag sen som verkligen gjorde mig upprörd. Lyssnar ingen på vad jag säger? Dumjävlar... Och sen när en person säger åt mig att jag bara "svamlar" och borde tänka på ett annat sätt så känner jag mig väldigt förvirrad. Jag har fastnat totalt och jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag vet ingen som vet hur jag känner, och ändå så har folk ofta jävligt många fördomar om hur man ska tänka och tycka. Sätt er i min kropp med mina känslor och mina tankar och försök fixa allt, sen när ni lyckats får ni jävligt gärna säga hur jag ska göra för att det inte ska göra så ont...

Jag bad aldig om det här, och jag förstår inte varför jag blir lämnad på det här sättet? Igen? Om jag släpper in dig i mitt liv igen, eller tar kontakt med dig, kommer jag bli lämnad igen och du skyller över allt på någonting annat? Det var inte det här jag ville, det var inte mitt mål att det skulle bli såhär. Men du kanske känner dig lättad, det var kanske såhär du ville ha det? Eller så dög jag aldig, jag lär ju aldig få veta...