Rädsla eller obrydd?

Vad är det som gör att man bli ignorerad? Att jag vill ha svar, att jag ifrågasätter eller att säger vad jag tycker? Tycker det är så barnsligt beteende att inte snacka med mig, men du sitter säkert och väntar på att jag ska mogna och börja tänka på ett objektivt synsätt. Men sorry det kommer inte hända, det blir bara värre ju längre du väntar. Jag kommer inte "mogna" på ett bra tag, jag kan inte rå för vad jag känner. Och sen kan jag inte tycka att jag är omogen bara för att jag säger det som är sanning i mina ögon. Men det börjar bli mer och mer bekräftat det jag tror, att jag inte är så viktig. Ibland känns det som att jag inte spelar så stor roll. Om någon betyder något så går man ju inte och väntar ut den personen, om man själv ställt till med skiten så får man själv ta tag i det. Jag har inte gjort nå fel, och jag står för det jag känner och det jag har sagt. Men jag har ALDRIG sagt att att du har ljugit, jag har bara ifrågasatt. Med all rätt kanske? Jag vet att du läser det här, eller någon som du känner. Tycker du ska ta dig en tankeställare, har du inte ifrågasatt om du var i min situation?...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0