.

Jag tycker själv att jag är en ganska förstående människa, jag bryr mig om och jag låter folk ha sin egen åsikt. Men nu är jag så jävla besviken, du sjönk verkligen i mina ögon när du kommer med påhopp och åsiker som du faktiskt inte har en aning om. Man ska inte komma och säga saker man inte vet någonting om, speciellt inte så känsliga ämnen, jag kan fatta att du blev irriterad på mig. Men kan du då försöka sätta dig in i min situation någon gång, kan du försöka förstå hur mycket irritation och hat jag känner inom mig ibland. Jag känner mig så maktlös över någonting jag inte kan rå över. Ni gjorde era jävla val och jag ska ta det och bara vara glad? Det är inte alltid så lätt, jag har kämpat med att vara snäll och trevlig och försökt att inte säga nått. För du har sagt att det är så jobbigt för dig, men då slog det mig bara att varför ska jag skydda någon som gjort mig illa? Sen när du kallar mig omogen, vem fan sa att jag var mogen? Jag kanske inte borde ha fått veta det än? Men nu har jag ju inget val, jag måste ju göra någonting åt det nu för att kunna släppa det. Ni har ställt till det och vill jag nu uppföra mig som en jävla barnrumpa så är det bara att jag ska få göra det utan att jag ska få höra saker som att jag ska spara skiten och läsa det sen när jag är mogen... VA? När fan är jag mogen då? Ibland känns det som att du gör saker för att göra det lätt för dig. Och känslor är verkligen någonting man ska lita på, inte fakta. Så har jag fattat det...