Vilken chock!
Tittade precis in på bloggen och ser att jag hade fått 7 kommentarer på mitt förra inlägg, människor som är helt okända för mig skriver gulliga ord till mig gör mig ändå ganska rörd. Det finns mycket bra här i världen även fast det ibland bara känns som skit. Blev faktiskt lite gladare av det, tack :)
det gör ont
Det gör ont, sista gången jag låter någon komma nära. Går ju inte att lita på någon, man blir bara sviken i slutändan. Vilka sår det har rivit upp, helt otroligt. Det som känns bra är väl att jag vet att JAG inte gjorde några fel, ifrågasätt är inte att anklaga någon för att ljuga. Men nu vet jag ju iallafall vars du står, nu börjar en ny karusell att snurra...
suck
Idag har varit en jobbig dag, finns inte så mycket att säga. Känner mig ganska värdelös och oviktig. Men det är väl mitt eget fel? Men nu vet jag ju att du inte vill kämpa iallafall, känns bara så jobbigt att bli "lämnad" igen... Hoppas jag kan sova inatt, hade verkligen behövt det...
Var förbi och grattade en kompis som fyllde år nyss. Nästan hela hänget var där så jag kände mig nästan tvungen att åka dit, fast jag egentligen inte orkade. Igår var vi och firade Mari som fyllde 21, gammal hon är. Och snart är det min tur, fan va åren springer iväg ju äldre man blir. Helt sjukt. Nu blir det sängen, och förhoppningsvis en skotertur imorgon
Var förbi och grattade en kompis som fyllde år nyss. Nästan hela hänget var där så jag kände mig nästan tvungen att åka dit, fast jag egentligen inte orkade. Igår var vi och firade Mari som fyllde 21, gammal hon är. Och snart är det min tur, fan va åren springer iväg ju äldre man blir. Helt sjukt. Nu blir det sängen, och förhoppningsvis en skotertur imorgon
Bitter syn på livet?
Sitter uppe ännu en sen kväll, förstår inte varför jag alltid har så svårt att somna. Säkert dessa jävla tankar som stör mig, jag vill trolla bort dom. Hade velat leva i min bubbla där ingenting hade påverkat mig, där jag hade gått runt lycklig och blåst blåsbubblor, klappat kattungar och solen sken varje dag. Men den bubblan sprack för länge sen, nu är jag fast i livet och försöker härda ut det. Har funderat vad livet går ut på, plugga, skaffa barn, jobba och sen dö. Gud så lockande det lät. Vars är den där kärleken som man bara ser på tv, där man älskar varandra så mycket att man inte kan leva utan den andra. När ens man har varit borta ett tag och man verkligen måste kasta sig om halsen för att man saknat han så mycket, att det gör ont i själen när han inte är i närheten. Sån kärlek finns nog inte, eller den kanske finns men jag kommer inte få uppleva den. Haha, bitter-sandra har talat igen...
Konstigt nog så är det många som tycker att jag är rolig när jag delar med mig av min bittra livssyn. Det är ju bra att jag kan få någon glad för en liten stund genom att vara lite bitter. Har hört att jag är lik magnus bettner, då måste jag ju vara jävligt rolig. För han är fan en kul person, bitter på livet så det bara smäller om det :) Haha, men nu blir det duscha och sova, jobbar ju ändå kväll imorgon...
Varför kan man inte vara glad?
Japp det var sant! Fy fan så jävla sjukt, kan knappt fatta att det är sant. Ibland har man då tur i livet, även om det inte är ofta. Ojoj, kanske får vänta nått år med det är det verkligen värt! Ser redan framför mig hur bra det kommer bli, precis som jag vill ha det. Det är som att en dröm går i uppfyllelse
Ändå kan jag inte vara helt glad eftersom att det finns saker som stör mig. Jag ska egentligen hoppa runt av lycka, men jag klarar inte av det. Om en viss person bara hade fattat problemet så hade det inte varit såhär. Jag är så less på att det alltid är jag som gör fel. Hur fan kunde jag göra fel? Jag har inte ens sagt vad jag tycker än, bara sagt lite lätt vad jag känner och ändå är jag en barnslig idiot. Misstolkar allt och bara gör om det folk säger. Vad är det för fel på mig som aldrig kan tolka saker rätt? Tror inte det är mig det är fel på egentligen, det är fel på dom människor som bara tänker på sig själv och inte fattar hur mycket dom ställer till med genom att vara så egoistisk. Vill jag säga att jag tycker du är en idiot så ska du tacka och ta emot att jag ens väljer att tilltala dig, DU ska kämpa för att få det att funka, det är inte mitt jobb. Men det är väl inte viktigt att ha med mig att göra, men vill man bara tänka på sig själv så vill man. Jag har rätt att tycka vad jag vill, och det blir inte bättre av att du bara tycker synd om dig själv för att jag skäller på dig..
Ändå kan jag inte vara helt glad eftersom att det finns saker som stör mig. Jag ska egentligen hoppa runt av lycka, men jag klarar inte av det. Om en viss person bara hade fattat problemet så hade det inte varit såhär. Jag är så less på att det alltid är jag som gör fel. Hur fan kunde jag göra fel? Jag har inte ens sagt vad jag tycker än, bara sagt lite lätt vad jag känner och ändå är jag en barnslig idiot. Misstolkar allt och bara gör om det folk säger. Vad är det för fel på mig som aldrig kan tolka saker rätt? Tror inte det är mig det är fel på egentligen, det är fel på dom människor som bara tänker på sig själv och inte fattar hur mycket dom ställer till med genom att vara så egoistisk. Vill jag säga att jag tycker du är en idiot så ska du tacka och ta emot att jag ens väljer att tilltala dig, DU ska kämpa för att få det att funka, det är inte mitt jobb. Men det är väl inte viktigt att ha med mig att göra, men vill man bara tänka på sig själv så vill man. Jag har rätt att tycka vad jag vill, och det blir inte bättre av att du bara tycker synd om dig själv för att jag skäller på dig..
är det sant?
Om det är sant så är det helt sjukt, fy fan. Blir både glad och lite rädd på en gång, ska inte hoppas på för mycket nu. Men det låter ju som att det kommer bli sant. Fan ibland är ju livet bra. Vi ska prata om det mer i veckan och se vad som kommer hända, kanske måste vänta ett år eller två. Men det kan det lätt vara värt. Bara jag får låna lite pengar så kommer det ju bli underbart!
Sjuk :(
Idag är ingen rolig dag, känner mig sjuk och hängig. Ingen lust med någonting, ska städa i köket och sovrummet och sen ska jag nog bara dö framför tv:n. Igår var jag på DM, vilket fick mig att må psykiskt dåligt. Jag vill verkligen börja igen, fan det var ju det enda jag gjorde i flera år och nu gör jag ingenting. Älskar verkligen cheerleading, det är så otroligt kul och det är nog det enda jag någonsin varit bra i. Varför slutade jag? Fick precis ett erbjudande om att gå en till utbildning inom cheer. Fan så kul det hade varit att få allt jag kan på papper. Lite jobbigt att gå på dom utbildningarna när man redan kan det mesta. Jag vet inte hur många gånger jag gått på utbildningar där man lärt sig att passa på gymnastik, minst sex stycken. Och sen har jag varit tränare i i säkert fem år, så passa och lära ut gymnastik kan jag nog. Men jag tycker inte om att göra proven, och det är inte så kul att resa själv. Men det går säkert bra, bara tråkigt att vara själv. Ska fundera på saken, men just nu känns det som att jag kommer åka :)
Resaaa
Det finns nog ingenting som kan förstöra mitt humör så mycket som det jag läste på mailen imorse, vaknade på bra humör, åt en riktigt god lunch och började plocka ihop kläder för att fara på gymmet. Men nää, att ett mail kan förstöra ens hurmör så mycket är ju helt otroligt. Nu vill jag inte äta, och jag tappade helt lusten att åka på gymmet. Men nu vet jag iallafall hur jag ska göra, jag vet vad jag ska fråga. Och svaret jag får ska jag fundera på och sen ska jag bestämma mig för om det är värt att tjorva med det och må såhär dåligt. För jag mår dåligt av det, det gör att jag inte fungerar som jag ska. Ska ta tag i det så fort som möjligt, ska ställa mina två frågor och sen får jag se hur det blir.
Har hittat en resa till london i sex dagar för 3900:-, ganska bra pris tycker jag. Älskade londin sist jag var där. Var en sån härlig känsla att vara i den stora staden, blir glad av bara tanken på att kanske få åka tillbaka. Måste bara få med mig mina små lortgrisar :)
Har hittat en resa till london i sex dagar för 3900:-, ganska bra pris tycker jag. Älskade londin sist jag var där. Var en sån härlig känsla att vara i den stora staden, blir glad av bara tanken på att kanske få åka tillbaka. Måste bara få med mig mina små lortgrisar :)
Tänka sig..
Att det kan finnas så många människor som suger energi ur en.. Gah jag blir toookig. Kan man inte ta ett problem åt gången. Och sen gör endel problem av nått som inte ens är ett problem så får man skylla sig själv...
Ikväll blir det iallafall utgång, ska på stuk. Kan bli nice, bara jag taggar till. Just nu är jag då inte taggad, ganska less på mycket. Men det finns en liten jävel som brukar lyckas dra upp mitt humör, och hon vet vem hon är<3
Ikväll blir det iallafall utgång, ska på stuk. Kan bli nice, bara jag taggar till. Just nu är jag då inte taggad, ganska less på mycket. Men det finns en liten jävel som brukar lyckas dra upp mitt humör, och hon vet vem hon är<3
Rädsla eller obrydd?
Vad är det som gör att man bli ignorerad? Att jag vill ha svar, att jag ifrågasätter eller att säger vad jag tycker? Tycker det är så barnsligt beteende att inte snacka med mig, men du sitter säkert och väntar på att jag ska mogna och börja tänka på ett objektivt synsätt. Men sorry det kommer inte hända, det blir bara värre ju längre du väntar. Jag kommer inte "mogna" på ett bra tag, jag kan inte rå för vad jag känner. Och sen kan jag inte tycka att jag är omogen bara för att jag säger det som är sanning i mina ögon. Men det börjar bli mer och mer bekräftat det jag tror, att jag inte är så viktig. Ibland känns det som att jag inte spelar så stor roll. Om någon betyder något så går man ju inte och väntar ut den personen, om man själv ställt till med skiten så får man själv ta tag i det. Jag har inte gjort nå fel, och jag står för det jag känner och det jag har sagt. Men jag har ALDRIG sagt att att du har ljugit, jag har bara ifrågasatt. Med all rätt kanske? Jag vet att du läser det här, eller någon som du känner. Tycker du ska ta dig en tankeställare, har du inte ifrågasatt om du var i min situation?...
Ignorerad?
Det har gått många dagar sen jag typ började bli "ignorerad", fattar inte varför. Men det kan väl ha att göra med att endel människor inte riktigt klarar av att man säger till och ifrågasätter. Jag blir då bara mer och mer irriterad för varje dag som går, jag har inte gjort nå fel. Men folk har ju en förmåga att undvika när dom vet att dom gör fel. Jag orkar då inte tjorva för att få det jag vill ha sagt, blit så less på att inte få säga som jag känner. Tycker ju man borde ta ansvar och förstå att det blir konsekvenser på dom misstag man gör...
Fredag
Vaknade tidigt idag, skönt. Klockan nio var jag nyduschad och redo att möta dagen. Har hunnit se några avsnitt av entourage också, ska iväg in till stan vid två och möta upp mamma, hon hade fått vipkort till planja matchen så vi ska dit och äta innan. Man får ju stå upp och äta, hur roligt är det? Aja, gratis mat brukar kunna göra mig mätt, snål som jag är. Får se vad som händer efter det. Ska ut och äta med mamma imorgon, kul att få en mor och dotterkväll. Kan behöva få lite kul efter året som har varit, det har varit ett jävligt tugnt år för hela familjen. Men det kanske börjar bli bättre nu. Men det är då inte upp till mig. Om folk bara kunde inse att dom uppför sig som omogna jävlar och kanske börjar inse att dom har och gör fel så kanske min vardag skulle bli bättre. Men varför tvinga nått ur folk, tycker dom är stora nog att kunna tänka själv. Men tänker man bara på sig själv så gör man väl...
Nä nu ska jag städa så jag har ett rent och fint hem nu i helgen, bara folket kunde gå ut ur mitt kök..
Nä nu ska jag städa så jag har ett rent och fint hem nu i helgen, bara folket kunde gå ut ur mitt kök..
Snacka om att sjunka...
Jag tycker själv att jag är en ganska förstående människa, jag bryr mig om och jag låter folk ha sin egen åsikt. Men nu är jag så jävla besviken, du sjönk verkligen i mina ögon när du kommer med påhopp och åsiker som du faktiskt inte har en aning om. Man ska inte komma och säga saker man inte vet någonting om, speciellt inte så känsliga ämnen, jag kan fatta att du blev irriterad på mig. Men kan du då försöka sätta dig in i min situation någon gång, kan du försöka förstå hur mycket irritation och hat jag känner inom mig ibland. Jag känner mig så maktlös över någonting jag inte kan rå över. Ni gjorde era jävla val och jag ska ta det och bara vara glad? Det är inte alltid så lätt, jag har kämpat med att vara snäll och trevlig och försökt att inte säga nått. För du har sagt att det är så jobbigt för dig, men då slog det mig bara att varför ska jag skydda någon som gjort mig illa? Sen när du kallar mig omogen, vem fan sa att jag var mogen? Jag kanske inte borde ha fått veta det än? Men nu har jag ju inget val, jag måste ju göra någonting åt det nu för att kunna släppa det. Ni har ställt till det och vill jag nu uppföra mig som en jävla barnrumpa så är det bara att jag ska få göra det utan att jag ska få höra saker som att jag ska spara skiten och läsa det sen när jag är mogen... VA? När fan är jag mogen då? Ibland känns det som att du gör saker för att göra det lätt för dig. Och känslor är verkligen någonting man ska lita på, inte fakta. Så har jag fattat det...
Hahaha
Nu ska jag för en gångs skull skriva nå positivt, igår for jag och mari ut och dansade. Jag hade svinkul, om man nu räknar borta alla störda killar som inte vet när man ska låta en vara. Fan lär er att ragga stackare... Men det roligaste var nog när vi stod på dansgolvet och det kommer en skitdålig låt och alla, verkligen alla utom jag och mari börjar skrika av lycka. Haha, då börjar jag skrika som en hesgubbe bara för att jävlas med mari, för hon tyckte det var så kul att hon höll på att kissa ner sig. Så kommer det fram en kille till mari och seriöst frågar vad jag har för problem. HAHAHAHA, Både jag och mari trodde vi skulle dö, så sjukt jävla kul. Man får visst inte skämta och ha dålig humor nu för tiden? Haha
...
Satt och funderade om jag skulle skriva nå roligt inlägg, men min bittra sida tog över och nu tänker jag bara klaga. Blir bara så less på människor, hatar när folk är falska. Och sen har jag en förmåga att dras till människor som hela tiden skiter i hur jag känner. Hatar meningen "jag förstår vad du menar" eller "jag vet hur du känner". Öhm ursäkta mig, men hur kan man veta nå sånt utan att jag ens får säga hur jag känner? Det värsta är nog ändå när man ska berätta hur man känner och det slutar med att personen man försökt prata med har vänt hela skiten så det inte handlar om mig nå mer. Nu låter jag kanske egoistisk, men ibland måste väl för fan någon annan lyssna på mig. Jag kan inte lyssna jämt. Och sen nästa jävla grej som stör mig alldeles för mycket är att folk ofta försöker utnyttja mig för att jag är snäll, eller försöker spela på att jag får dåligt samvete. Att jag aldig lär mig att inte lita på folk, det är få som bryr sig. Tar ofta åt mig och ber om ursäkt för saker som inte ens är mitt fel, Va fan är det för fel på mig? Hatar verkligen när det känns såhär, som att det är mitt fel alltihop. Jag försöker ju intala mig själv att det inte är mitt fel, men jag kommer inte ifrån känslan av att det är mitt fel...
Sen har jag få äkta vänner som betyder så jävla mycket, personer som jag alltid kan vända mig till utan att behöva fundera på om dom kommer svika mig. Sånt är så jävla värdefullt och jag blir lite varm i hjärtat när jag tänker på det.
Sen har jag få äkta vänner som betyder så jävla mycket, personer som jag alltid kan vända mig till utan att behöva fundera på om dom kommer svika mig. Sånt är så jävla värdefullt och jag blir lite varm i hjärtat när jag tänker på det.
helvete
Nu är allt ett jävla helvete, så sjukt jävla upprörd. Det är ju fan inte mitt jävla fel? Sen får jag för fan inte säga vad jag känner och tycker utan att jag "anklagar". Va faaan? Hur ska jag då fan få fram att jag är så sjukt jävla ledsen och besviken. Nä, men skylla över allt på någon annan det går ju för helvete alltid bra. Att inte ens fatta vad problemet är, GAH jag blir helt jävla skogstokig. Skulle fan kunna slå sönder någonting!!!! Kan inte påstå att det känns som att jag ens är intressant. Jag behöver inte vara det, jag behöver inte vara någonting. Men jag HATAR när folk säger en grej med sen visar nå helt annat. Men det är ju alltid så synd om dom som ändå har haft hur jävla många val som helst, själv hade jag fan inte ett jävla val. Jag blev satt i skiten, men det spelar inte så jävla stor roll vad jag säger. Det är ju ändå alltid synd om någon annan istället... Fan vad jag önskar att jag inte hade blivit född just nu!
hmm
Det känns så konstigt, vet inte vad jag känner riktigt. Bara det inte blir åt helvete, vill inte ha ett helvete. Inte igen. Eller så blir det ingenting av det, tiden får utvisa.
Ryktas om tjejkväll på fredag, sååå sjukt jävla nice att hänga med mina underbara tjejkompisar. I looooove them! Det ska bli taco, goa drinkar och en massa jävla tjejsnack. Älskar det, tycker självklart om mina killkompisar också, men det är nå speciellt med tjejer. Undra vad jag ska ha på mig?!
Ryktas om tjejkväll på fredag, sååå sjukt jävla nice att hänga med mina underbara tjejkompisar. I looooove them! Det ska bli taco, goa drinkar och en massa jävla tjejsnack. Älskar det, tycker självklart om mina killkompisar också, men det är nå speciellt med tjejer. Undra vad jag ska ha på mig?!
Tack
Ibland är det bara så skönt att få vräka ur sig allt som är jobbigt på någon, spy galla en stund och sen kan man släppa det ett tag. Jag har helt underbara vänner och det är jag så sjukt tacksam för, vet fan inte vad jag hade gjort utan dom. Tack för att ni står ut med mig<3
Fy jävla faan
Jag är så jävla less att jag hade kunnat kräkas, fan vilka jävla idioter det finns. Hade fan kunnat slåss just nu, så jävla förbannad är jag, och sårad. Men just nu har känslan förbannad tagit över. Skulle lätt kunna slå av näsbenet på idioten. Jag fattar inte att jag kunde utsätta mig för att bli sårad igen! Är det nått i min jävla lilla hjärna som inte fattar att jag inte ska lita på människor? Jag blir ju fan alltid sårad när jag öppnar mig för någon, när fan ska jag lära mig att inte göra det??? Det går ju fan i helvete inte att lita på någon, inte ens den som står en så nära så man skulle kunna dö för. Inte ens den. Man är ju helt lämnad att klara sig själv, men kan man lita på sig själv?
suck
Var tvungen att rensa skallen, så jag var ute och gick i över en timma. Skönt var det då iallafall, inte för att skallen är rensad men det var skönt med luft. Älskar att lunka på i min egen takt med musik i öronen, jag hamnar i min egen värld och det är ingenting som spelar någon roll. Synd att det inte är sommar ute, då hade jag satt mig vid nå vatten och bara suttit tittat och tänkt. Svårt att få egentid, enda gången man får vara ifred är nog när man är ute och går. Skulle behöva hitta mig en bok att läsa, det är ett bra tidsfördriv. Eller sticka, det håller jag på med nu. Jag gör en mössa med vridet mönster, hade gjort halva så blev jag tvungen att riva upp allt. Irriterad som en gris blev jag, men det är bara att börja om. För den där mössjäveln ska fan sitta på min skalle väldigt snart.
Kom bara att tänka på att jag verkligen längtar till våren, just när man kan sitta mot husväggen i solen och bara njuta. Eller när man gräver ner sig i en snöhög vid stugan och bara ligger och solar på ett renskinn. Undrar när pappa ska till stugan nästa gång. Ska nog följa med då och bara vara. Det är skönt att får vara med pappa själv där, det är så lugnt och eget. Inga tvång och ingen stress. Basta och bara vara kung på sin egen ö och inga stuggrannar som stör en. Fan vad jag ÄLSKAR att bara vara...
Kom bara att tänka på att jag verkligen längtar till våren, just när man kan sitta mot husväggen i solen och bara njuta. Eller när man gräver ner sig i en snöhög vid stugan och bara ligger och solar på ett renskinn. Undrar när pappa ska till stugan nästa gång. Ska nog följa med då och bara vara. Det är skönt att får vara med pappa själv där, det är så lugnt och eget. Inga tvång och ingen stress. Basta och bara vara kung på sin egen ö och inga stuggrannar som stör en. Fan vad jag ÄLSKAR att bara vara...
